CG European Tour ´07 - Preface
First week: Car. Four friends. Milan. Varese. Bellagio. Cinque Terre. Via Reggio. Pisa. Firenze. Toscana. Milano Marittima. Bologna.
Second week: Train. Alone, on the road, but not Kerouac, rather Waugh (Brideshead Revisited). Bologna. Torino. Chambery. Bourg St Maurice. Val d'Isere. Annecy. Geneva. Paris. Malmööööö.
Waiting for the train
Var bilfard ar slut. Under resan har vi sokt oss till vattnet, nar bilens AC inte maktat med att svalka; Lake Como, Via Reggio (nara Pisa), Milano Marittima (nara...pa ostkusten), har alla varit hallpunkter pa resan. De utgor dock bara en fraktion av de mangfacetterade intryck som kommit mig och mina fardkamrater till dels. Nagon gang, nar jag sitter i stugan och tanker tillbaka ska jag skriva ner allt, aven det som inte har med vatten att gora. Men det far vanta. Nu ar det baren som galler, i vantan pa nattens tag och "Brideshead revisited".
Allt ar bra. Nastan fantastiskt.
Sometimes, people make a war...
http://www.youtube.com/watch?v=--Vaz9jW054!
Sthlm, anyone?
Voyage, voyage
http://youtube.com/watch?v=6PDmZnG8KsM&mode=related&search=
Runner's knee
Valborgsfirande in Sövde, Sweden
-
Someone close to me has fallen seriously ill. I don't know what to do really. It just feels bad. But it means that I'll probably stay around for a while - the interlude becomes a full third act. If you know of any great jobs in the vicinity that might be of particular interest for a former Information Manager from Abkhazia, drop me a line.
Back in Skåne, back in paradise
Did I mention that I sang the national anthem the other day, on a "Valborg" ceremony in Sövde [Valborg = pagan feast celebrating the arrival of spring]? I would not do that every day - despite my rave about god and country - but it did feel good to sing, with others, for something. Does not have to be the national anthem though. Something by the Beatles perhaps...."o-bla-di, o-bla-da, life goes on bra..."?
Hemkomst!
Maste passa pa att sprida nyheten om Andreas och Marias brollop. Hoppas jag far gora det. Naval, i augusti hander det. Antligen. Grattis!
Leaving Suk.
Sista dansen på the Staff Club
Slutet har kommit. I will leave in a few days och har antagligen upplevt min sista discokväll i Abchazien. Den var begränsad, jovisst, men en sista bild från stället har etsat sig fast.
Klockan är 23.55. Jag sittar och dåsar vid ett av borden. DJ:n spelar Cocker's "You can leave your hat on". En lokal tjej dansar med en snubbe från Tadjikistan. Hon dansar väldigt bra. Tadjiken låter henne köra sin grej och ett tag så är de i verklig symbios. Magik. Det känns som att jag betraktar typ avslutningsscenen i "Cocktail", eller någon annan film där vanligt, hederligt folk upphöjer ett ögonblick i sin vardag till absolut lycka, perfektion. Till vänster om dem står en något överförfriskad sydkorean, kvällen innan tre veckors hemförlovning, och övar på sin golfsving i musikalisk otakt. Till höger dansar en tjej som jag inte lagt märke till tidigare. Inte jättebra, men med mycket energi. Hon är ganska het.
Det blir midnatt. Jag säger hej då till några vänner, går ut och inser att jag kommer sakna stället.
Ploshad Lenina
Ploshad Lenina |
Lastbilsinköp
Nej, jag köpte inte den. Men det var frestande. Jag var där vid 14.00, budgivning skulle ta slut vid 16.00. Hur lång tid skulle det tagit att kolla skicket, fixa ihop handpenning, höra sig för om regler, om eventuell chaufför? "- Du skulle kunna sälja den för det dubbla i Europa", sa D. Eller V: "Min kompis har en kompis som har en kompis som köper lastbilar i Europa och skeppar ner dem till företag i Afrika, jag skulle kunna kontakta honom, hur mycket tid har vi på oss?....Två timmar!? Aj, aj, no can do [...] Men du skulle kunna köra den själv till Afrika, det är inte som förr med sand och skit, det är bra, asfalterade vägar....".
Fattar ni pressen jag sattes under? Den potentiella profiten! Risken!! Spänningen!!!
Så jag fegade ur. Smart nog antagligen. Jag är inte alltför ledsen. Men det skulle ha blivit en bra historia, vare sig jag dubblat insatsen eller förlorat den.
Minska utsläpp!
http://sydsvenskan.se/sverige/article229616.ece
Utflykt till Sochi
Sochi ligger i Ryssland, cirka 20 mil norr om Sukhumi. Jag var där idag på jobbärende. "Sochi - Gateway to Heaven" - kandidat till vinter-OS 2014, och damn sure they will get it. Hur det nu kan komma sig. Kanske har det något med finansiella bidrag att göra? Hursomhelst, dess ekonomi blomstrar, understödd som stan är av både politiska krafter, dvs Putin, och ett grymt bra läge längs Svartahavskusten (Ryssland har sin storlek till trots inte mycket till kustlinje, iaf inte någorlunda tempererad sådan). Fina bilar, schyssta brudar [enligt "Fashion-TV" så är Ryssland, tillsammans med Brasilien, det land som förser världen med flest modeller] och....fula, men dyra hus.
Tyvärr finns det inget hjärta, ingen själ och ingen samhällelig planering i all dess utveckling. Nöjesfält, hotellkomplex och privata egendomar har kilat in sig mellan boardwalk/väg och hav; reklamskyltar skymmer utsikten av både berg och hav; souvenirbodar säljer samma skit som på andra platser; nyuppsprungna villor tävlar mot varandra i vräkighet, byggda med billigast möjligast material; och trafiken kongesterar sig beredvilligt för att se till att besökaren får se mest möjligast av ovan nämnda. [Hur jobbigt är inte det, tänker jag och märker att jag kanske gör det till en värre plats än det är. Jag såg stan under ca 4 timmar och hade magknip efter McDonaldsbesök. Calme-toi, CG, and get to the point:]
Det var skönt att komma tillbaka till stillsamma Sukhumi. Jag har vant mig vid stället. Det är en liten värld i sig själv, som man lätt kan fastna i om man inte ser upp. Fördelarna har jag redan berättat om i tidigare inlägg. Det har sina problem, needless to say - konflikt och jävelskap, maffia, klaner och korruption - men samtidigt känns det som det är lika mycket dog-eat-dog world i Sochi och, antagligen, på andra platser i Ryssland. I världen. I Sverige? Kanske inte lika jävligt.
Black Cat, White Cat (and CGs foot)
Sorry, jag har varit bad blogger. Ska försöka ändra mig. Å andra sidan finns det inte jättemycket att säga. Kommer snart hem! Tills dess, njut av detta fantastiskt artistiska foto...
Internationella kvinnodagen
"Let me congratulate sincerely You with the beautiful spring holiday - March 8. Our life
without your kindness, love, aspiration to make life warm and comfortable can not be
imagined"
(de facto president of ABK, March 8, 2006)
Semester nr 4
Fredag kvall efter barkvall in Abkhazia
Idag arrangerade jag ett koordineringsmote, vilket - I am proud say - flot pa ganska bra. Nagra rok- och whiskyfyllda timmar senare sitter jag har och skriver ett inlagg lagom forfriskad. Jag har genomfort ett val spelat biljardparti med en tadjik, en abkhaz och en ryss, och forsvarat jamlikhetstanken i diskussion med den forstnamnde, och kanner mig aok. Men till trots, den overbryggande tanken in my mind reflekterar det min motstandare sa i samband med ett sidospar i namnda diskussion - "UN is the factory of lonely hearts". Om an jag valjer att fortsatta pa FN-banan, sa hoppas jag pa att bryta mot den devisen. Any suggestions on how to do it?