CG European Tour ´07 - Preface

How does one sum up the vacation of a lifetime? A journey that has brought one from the lakes of Como and Varese in north Italy, beautifully crested by the southern peaks of the Alps, to a cosmopolitan Paris in full summer bloom. I had all the breaks. I met the people, felt the heat, saw the sights, devoured the food and drenched myself in wine until I could stand it no longer. And even if I am exaggerating for your sake and mine, let the record show that I tried to fill the generous premises given to me on this journey, my way.

First week: Car. Four friends. Milan. Varese. Bellagio. Cinque Terre. Via Reggio. Pisa. Firenze. Toscana. Milano Marittima. Bologna.

Second week: Train. Alone, on the road, but not Kerouac, rather Waugh (Brideshead Revisited). Bologna. Torino. Chambery. Bourg St Maurice. Val d'Isere. Annecy. Geneva. Paris. Malmööööö.

Waiting for the train

Jag finner mig sjalv i Bologna, till trots att varmen nastan hindrar mig fran att ga ut och se stan. Jag kommer finna mig i Val d'Isere fran och med i morgon, allra helst i en liten sjo eller pool. Darefter i Geneve, i stans "kulturella kvarter" som min kamrat uttryckte det. Skit i det, tankte jag - det ar i en sval Lake Geneva jag vill kontemplera.

Var bilfard ar slut. Under resan har vi sokt oss till vattnet, nar bilens AC inte maktat med att svalka; Lake Como, Via Reggio (nara Pisa), Milano Marittima (nara...pa ostkusten), har alla varit hallpunkter pa resan. De utgor dock bara en fraktion av de mangfacetterade intryck som kommit mig och mina fardkamrater till dels. Nagon gang, nar jag sitter i stugan och tanker tillbaka ska jag skriva ner allt, aven det som inte har med vatten att gora. Men det far vanta. Nu ar det baren som galler, i vantan pa nattens tag och "Brideshead revisited".

Allt ar bra. Nastan fantastiskt. 

Sometimes, people make a war...

"That's right, yeah, c'mon, yeah, that's right...Business" - is why....Word up! Hungarian Rapper, in da house!

http://www.youtube.com/watch?v=--Vaz9jW054!

Sthlm, anyone?

Är det någon därute som har business i Stockholm i veckan? Tänkte köra upp dit, möjligtvis redan imorgon, och delar gärna färden med någon...Mest för bensinpengarnas skull, men också sällskapet, kanesjna.

Voyage, voyage

I plan to go to the south of Europe in a couple of weeks with some friends. Whereabout? We'll see, but the Milan-Nice route by car is one alternative. Then perhaps Sicily, or Corse. The soundtrack compilation is in progress, but I think we've found our theme song:

http://youtube.com/watch?v=6PDmZnG8KsM&mode=related&search=

Runner's knee

I went running today. Slowly, since I have to cure what is popularly called a "runner's knee". They might as well call it "approaching-30-and-getting-more-stiff-by-the-day-knee". I jogged, I walked, I jogged, I walked, and I still got tired. Stretched, and drove home. God, to think that only a year ago, I was climbing the mountains of Auadkhara, Abkhazia, just across the Russian border. My friends made it across the border at that time, but I - foolishly overestimating my stamina - chose a bigger mountain and made it halfway up before reason told me to head back before darkness fell and the wolves came out. The solitude I felt during that hike! It was massive, a bit sad, but unique. Few people have walked in those tracks, made by animals. I put a little token behind a rock on that mountain, to leave my mark. A small, bottled water capsule, since that was all I had. Yes, I polluted, but I will be the only one to do so there. It's just too high up for ordinary people to go ;) I miss the simplicity of that place, as I miss the simplicity of times when I did not have to worry about runner's knee.

Valborgsfirande in Sövde, Sweden

Valborg i Sövde 2007

-

Someone close to me has fallen seriously ill. I don't know what to do really. It just feels bad. But it means that I'll probably stay around for a while - the interlude becomes a full third act. If you know of any great jobs in the vicinity that might be of particular interest for a former Information Manager from Abkhazia, drop me a line.
 


Back in Skåne, back in paradise

I am back in Sweden and it is nothing but good. This is not to say that I do not miss Abkhazia. I do, by all means. It is to say that - excuse me as my nationalistic ego soars - Sweden, especially the south of Sweden, is great. Really. The long rolling hills covered by strongly yellow-coloured rape and emerging wheat and sugar beets. The abundantly pink-flowered cherry trees and the white-flowered apple trees.  A clear crisp morning on a meadow of coltsfoot. Churches and castles in a cultural landscape of god's grace. I love the spring. I love it here.

Did I mention that I sang the national anthem the other day, on a "Valborg" ceremony in Sövde [Valborg = pagan feast celebrating the arrival of spring]? I would not do that every day - despite my rave about god and country - but it did feel good to sing, with others, for something. Does not have to be the national anthem though. Something by the Beatles perhaps...."o-bla-di, o-bla-da, life goes on bra..."? 

Hemkomst!

I know, I'm going home again. For the 5th time in a year. Yeez....But this time it's for good - at least for good in the sense that I will not come back to the Caucasus. I'm sure I will soon notice that the lives of friends and family have moved on without me, incredible as it may seem. It is going to be goooood to see y'all again! As of tomorrow afternoon.

Maste passa pa att sprida nyheten om Andreas och Marias brollop. Hoppas jag far gora det. Naval, i augusti hander det. Antligen. Grattis!

Leaving Suk.

Shit, I'm leaving Sukhumi. Just came back from a wet night at the Aitar Restaurant, with good friends. What can I say - I will miss you all.

Sista dansen på the Staff Club

Ikväll var det D & G på klubben. "Disco och Grande Marnier Moonwalk Cocktail Night" på UNOMIGs personalklubb. När jag kom förra året så var det där jag hade min bästa stunder. Dans, billig sprit, untouchable girls. It was fun. Det blev sämre med tiden - färre fester, färre folk vid varje tillfälle. Så här i efterhand ser jag en personlig vändpunkt i och med den vilda natten i oktober då jag råkade sparka hål i en av lokalens väggar. Det var en symbolisk början till det oundvikliga slutet. Misstänksamhet från ledningen. Jag tog det lite lugnare på dansgolvet. Samtidigt började vissa betalande medlemmar (snubbarna från UNOMIG betalar 10 dollar i månaden) klaga på att vi biståndsfolk inte bidrog till klubbens kassa. Inte så att det finns ett direkt kausalt samband mellan min fadäs och försämrad stämning, men allting råkade sammanfalla på något sätt. Jag vande mig vid jobbet, vid att bo på hotellet, umgås med folk på vanligt vis, att vara här. Jag antar att jag började ha lite tråkigt.

Slutet har kommit. I will leave in a few days och har antagligen upplevt min sista discokväll i Abchazien. Den var begränsad, jovisst, men en sista bild från stället har etsat sig fast.

Klockan är 23.55. Jag sittar och dåsar vid ett av borden. DJ:n spelar Cocker's "You can leave your hat on". En lokal tjej dansar med en snubbe från Tadjikistan. Hon dansar väldigt bra. Tadjiken låter henne köra sin grej och ett tag så är de i verklig symbios. Magik. Det känns som att jag betraktar typ avslutningsscenen i "Cocktail", eller någon annan film där vanligt, hederligt folk upphöjer ett ögonblick i sin vardag till absolut lycka, perfektion. Till vänster om dem står en något överförfriskad sydkorean, kvällen innan tre veckors hemförlovning, och övar på sin golfsving i musikalisk otakt. Till höger dansar en tjej som jag inte lagt märke till tidigare. Inte jättebra, men med mycket energi. Hon är ganska het.

Det blir midnatt. Jag säger hej då till några vänner, går ut och inser att jag kommer sakna stället.

Ploshad Lenina

Bilder från och kring det som innan kriget var Abchaziens parlament.
Ploshad Lenina

Lastbilsinköp

Jag har köpt en lastbil. En Volvo F10 tankbil från 1993 (5600 mil) som UNOMIG auktionerade ut. 17,000 dollar. Kan säkerligen säljas för det dubbla i Europa. Det enda jag behöver göra är att registrera den i ABK, köpa transit-försäkring, do the bribes, fixa papper, skaffa någon som - till skillnad från mig - har lastbilskörkort, åka/köra den genom Ryssland, Polen, Tyskland, Danmark till Sverige, betala tull och moms, och sen är det klart!

Nej, jag köpte inte den. Men det var frestande. Jag var där vid 14.00, budgivning skulle ta slut vid 16.00. Hur lång tid skulle det tagit att kolla skicket, fixa ihop handpenning, höra sig för om regler, om eventuell chaufför? "- Du skulle kunna sälja den för det dubbla i Europa", sa D. Eller V: "Min kompis har en kompis som har en kompis som köper lastbilar i Europa och skeppar ner dem till företag i Afrika, jag skulle kunna kontakta honom, hur mycket tid har vi på oss?....Två timmar!? Aj, aj, no can do [...] Men du skulle kunna köra den själv till Afrika, det är inte som förr med sand och skit, det är bra, asfalterade vägar....".

Fattar ni pressen jag sattes under? Den potentiella profiten! Risken!! Spänningen!!!

Så jag fegade ur. Smart nog antagligen. Jag är inte alltför ledsen. Men det skulle ha blivit en bra historia, vare sig jag dubblat insatsen eller förlorat den.

Minska utsläpp!

Läste någonstans att vi skulle kunna spara 25 procent av vår elförbrukning om vi bara stängde av grejer vi inte använder. Så enkelt och så gör vi inte det. Nåja, i ny förändrad anda kan vi nu, enligt Sydsvenskan, jaga koldioxidkilo. [Hmm, kanske borde jag inte ha både fönstret öppet och värmeelementet på?]

http://sydsvenskan.se/sverige/article229616.ece

Utflykt till Sochi

Sochi ligger i Ryssland, cirka 20 mil norr om Sukhumi. Jag var där idag på jobbärende. "Sochi - Gateway to Heaven" - kandidat till vinter-OS 2014, och damn sure they will get it. Hur det nu kan komma sig. Kanske har det något med finansiella bidrag att göra? Hursomhelst, dess ekonomi blomstrar, understödd som stan är av både politiska krafter, dvs Putin, och ett grymt bra läge längs Svartahavskusten (Ryssland har sin storlek till trots inte mycket till kustlinje, iaf inte någorlunda tempererad sådan). Fina bilar, schyssta brudar [enligt "Fashion-TV" så är Ryssland, tillsammans med Brasilien, det land som förser världen med flest modeller] och....fula, men dyra hus.

Tyvärr finns det inget hjärta, ingen själ och ingen samhällelig planering i all dess utveckling. Nöjesfält, hotellkomplex och privata egendomar har kilat in sig mellan boardwalk/väg och hav; reklamskyltar skymmer utsikten av både berg och hav; souvenirbodar säljer samma skit som på andra platser; nyuppsprungna villor tävlar mot varandra i vräkighet, byggda med billigast möjligast material; och trafiken kongesterar sig beredvilligt för att se till att besökaren får se mest möjligast av ovan nämnda. [Hur jobbigt är inte det, tänker jag och märker att jag kanske gör det till en värre plats än det är. Jag såg stan under ca 4 timmar och hade magknip efter McDonaldsbesök. Calme-toi, CG, and get to the point:]  
 
Det var skönt att komma tillbaka till stillsamma Sukhumi. Jag har vant mig vid stället. Det är en liten värld i sig själv, som man lätt kan fastna i om man inte ser upp. Fördelarna har jag redan berättat om i tidigare inlägg. Det har sina problem, needless to say - konflikt och jävelskap, maffia, klaner och korruption - men samtidigt känns det som det är lika mycket dog-eat-dog world i Sochi och, antagligen, på andra platser i Ryssland. I världen. I Sverige? Kanske inte lika jävligt.    


Black Cat, White Cat (and CGs foot)

Black Cat, White Cat (and CGs foot)

Sorry, jag har varit bad blogger. Ska försöka ändra mig. Å andra sidan finns det inte jättemycket att säga. Kommer snart hem! Tills dess, njut av detta fantastiskt artistiska foto...

Internationella kvinnodagen

I'm back and it seems I brought the sun with me. Ska ut pa varpromenad nu. Pa tal om sol och var, och sa dar, sa tankte jag bara uppmarksamma dagen i dag med en liten favorit i repris om hur den betraktas har:

"Let me congratulate sincerely You with the beautiful spring holiday - March 8. Our life
without your kindness, love, aspiration to make life warm and comfortable can not be
imagined"

(de facto president of ABK, March 8, 2006)

Semester nr 4

Hemma! Hemma för att stanna - i dryga två veckor. Glömde mobilen i Tbilisi så jag kommer bli sådär mystiskt svåråtkomlig...men vill gärna sammanstråla asap med er alla, på något vis. I'll have my people call your people ;)

Fredag kvall efter barkvall in Abkhazia

Idag arrangerade jag ett koordineringsmote, vilket - I am proud say - flot pa ganska bra. Nagra rok- och whiskyfyllda timmar senare sitter jag har och skriver ett inlagg lagom forfriskad. Jag har genomfort ett val spelat biljardparti med en tadjik, en abkhaz och en ryss, och forsvarat jamlikhetstanken i diskussion med den forstnamnde, och kanner mig aok. Men till trots, den overbryggande tanken in my mind reflekterar det min motstandare sa i samband med ett sidospar i namnda diskussion - "UN is the factory of lonely hearts". Om an jag valjer att fortsatta pa FN-banan, sa hoppas jag pa att bryta mot den devisen. Any suggestions on how to do it?


Tidigare inlägg Nyare inlägg