CG Bloggin'

Jag har köpt en lastbil. En Volvo F10 tankbil från 1993 (5600 mil) som UNOMIG auktionerade ut. 17,000 dollar. Kan säkerligen säljas för det dubbla i Europa. Det enda jag behöver göra är att registrera den i ABK, köpa transit-försäkring, do the bribes, fixa papper, skaffa någon som - till skillnad från mig - har lastbilskörkort, åka/köra den genom Ryssland, Polen, Tyskland, Danmark till Sverige, betala tull och moms, och sen är det klart!

Nej, jag köpte inte den. Men det var frestande. Jag var där vid 14.00, budgivning skulle ta slut vid 16.00. Hur lång tid skulle det tagit att kolla skicket, fixa ihop handpenning, höra sig för om regler, om eventuell chaufför? "- Du skulle kunna sälja den för det dubbla i Europa", sa D. Eller V: "Min kompis har en kompis som har en kompis som köper lastbilar i Europa och skeppar ner dem till företag i Afrika, jag skulle kunna kontakta honom, hur mycket tid har vi på oss?....Två timmar!? Aj, aj, no can do [...] Men du skulle kunna köra den själv till Afrika, det är inte som förr med sand och skit, det är bra, asfalterade vägar....".

Fattar ni pressen jag sattes under? Den potentiella profiten! Risken!! Spänningen!!!

Så jag fegade ur. Smart nog antagligen. Jag är inte alltför ledsen. Men det skulle ha blivit en bra historia, vare sig jag dubblat insatsen eller förlorat den.