CG Bloggin'

I know, I'm going home again. For the 5th time in a year. Yeez....But this time it's for good - at least for good in the sense that I will not come back to the Caucasus. I'm sure I will soon notice that the lives of friends and family have moved on without me, incredible as it may seem. It is going to be goooood to see y'all again! As of tomorrow afternoon.

Maste passa pa att sprida nyheten om Andreas och Marias brollop. Hoppas jag far gora det. Naval, i augusti hander det. Antligen. Grattis!

Shit, I'm leaving Sukhumi. Just came back from a wet night at the Aitar Restaurant, with good friends. What can I say - I will miss you all.

Ikväll var det D & G på klubben. "Disco och Grande Marnier Moonwalk Cocktail Night" på UNOMIGs personalklubb. När jag kom förra året så var det där jag hade min bästa stunder. Dans, billig sprit, untouchable girls. It was fun. Det blev sämre med tiden - färre fester, färre folk vid varje tillfälle. Så här i efterhand ser jag en personlig vändpunkt i och med den vilda natten i oktober då jag råkade sparka hål i en av lokalens väggar. Det var en symbolisk början till det oundvikliga slutet. Misstänksamhet från ledningen. Jag tog det lite lugnare på dansgolvet. Samtidigt började vissa betalande medlemmar (snubbarna från UNOMIG betalar 10 dollar i månaden) klaga på att vi biståndsfolk inte bidrog till klubbens kassa. Inte så att det finns ett direkt kausalt samband mellan min fadäs och försämrad stämning, men allting råkade sammanfalla på något sätt. Jag vande mig vid jobbet, vid att bo på hotellet, umgås med folk på vanligt vis, att vara här. Jag antar att jag började ha lite tråkigt.

Slutet har kommit. I will leave in a few days och har antagligen upplevt min sista discokväll i Abchazien. Den var begränsad, jovisst, men en sista bild från stället har etsat sig fast.

Klockan är 23.55. Jag sittar och dåsar vid ett av borden. DJ:n spelar Cocker's "You can leave your hat on". En lokal tjej dansar med en snubbe från Tadjikistan. Hon dansar väldigt bra. Tadjiken låter henne köra sin grej och ett tag så är de i verklig symbios. Magik. Det känns som att jag betraktar typ avslutningsscenen i "Cocktail", eller någon annan film där vanligt, hederligt folk upphöjer ett ögonblick i sin vardag till absolut lycka, perfektion. Till vänster om dem står en något överförfriskad sydkorean, kvällen innan tre veckors hemförlovning, och övar på sin golfsving i musikalisk otakt. Till höger dansar en tjej som jag inte lagt märke till tidigare. Inte jättebra, men med mycket energi. Hon är ganska het.

Det blir midnatt. Jag säger hej då till några vänner, går ut och inser att jag kommer sakna stället.

Bilder från och kring det som innan kriget var Abchaziens parlament.

Ploshad Lenina

Jag har köpt en lastbil. En Volvo F10 tankbil från 1993 (5600 mil) som UNOMIG auktionerade ut. 17,000 dollar. Kan säkerligen säljas för det dubbla i Europa. Det enda jag behöver göra är att registrera den i ABK, köpa transit-försäkring, do the bribes, fixa papper, skaffa någon som - till skillnad från mig - har lastbilskörkort, åka/köra den genom Ryssland, Polen, Tyskland, Danmark till Sverige, betala tull och moms, och sen är det klart!

Nej, jag köpte inte den. Men det var frestande. Jag var där vid 14.00, budgivning skulle ta slut vid 16.00. Hur lång tid skulle det tagit att kolla skicket, fixa ihop handpenning, höra sig för om regler, om eventuell chaufför? "- Du skulle kunna sälja den för det dubbla i Europa", sa D. Eller V: "Min kompis har en kompis som har en kompis som köper lastbilar i Europa och skeppar ner dem till företag i Afrika, jag skulle kunna kontakta honom, hur mycket tid har vi på oss?....Två timmar!? Aj, aj, no can do [...] Men du skulle kunna köra den själv till Afrika, det är inte som förr med sand och skit, det är bra, asfalterade vägar....".

Fattar ni pressen jag sattes under? Den potentiella profiten! Risken!! Spänningen!!!

Så jag fegade ur. Smart nog antagligen. Jag är inte alltför ledsen. Men det skulle ha blivit en bra historia, vare sig jag dubblat insatsen eller förlorat den.

Läste någonstans att vi skulle kunna spara 25 procent av vår elförbrukning om vi bara stängde av grejer vi inte använder. Så enkelt och så gör vi inte det. Nåja, i ny förändrad anda kan vi nu, enligt Sydsvenskan, jaga koldioxidkilo. [Hmm, kanske borde jag inte ha både fönstret öppet och värmeelementet på?]

http://sydsvenskan.se/sverige/article229616.ece