Paus II
För egen del måste jag - som så många gånger förr - besluta mig for om det spår jag slagit in på är värt att fortsätta på. För en som närmar sig de 30 så är det kanske dags att tänka pa någon slags fokuserad karriär, särskilt nu, när jag befinner mig i guldsits med brett och uppdaterat kontaktnätverk. Men lycka i bemärkelsen att göra något som är precis och alldeles passande för mig - bäste man på bästa plats - ter sig som en fortsatt illusion. Jag tror att det är dags att acceptera att drömmen om självförverkligande är just en dröm, särskilt då jag inte har en klar uppfattning om vad för slags förverkligande jag eftersträvar. Det som man bör inrikta sig på, och det som ger hopp i sig, är att dra sig till nytta svårigheterna i en given situation för att därigenom utvecklas som människa och person. "Use the difficulties" så att säga. Ideal (eftersträvansvärda exempel) och mål (begränsande ramverk) är nog så viktigt, men i slutändan är det ändå handlandet i sig som betyder något.
I sann buddistisk anda föreslår jag alltså mig själv att leva för levandets skull, inte framförallt för pengarnas, karriärens, brudarnas skull. Tyngdpunkten ligger alltså på "HUR?". Jag satsar på att utveckla, eller iaf inte glömma bort, det som filosofitimmarna på gymnasiet hade att säga om morallära. Jag tänker försöka lyssna på min omgivning och dra nytta av min anpassningsförmåga, utan att för den skull blunda för skeende som jag tycker är fel. Jag tänker försöka vara disciplinerad utan att bli allför kontrollerad. Jag tänker definitivt försöka finna belönande (och avlönade) jobb, men det får inte dominera min vardag, alltid. Kärlek, familj, vänner -- hey, det är ju det som allt handlar om.
I will not be fuckin Jesus. Jag snackar mycket och handlar lite. Men jag vet mina begränsningar och svagheter - att försöka räcker ganska långt.
Take it easy ;) God jul!
träffade en vän igår över ett par fat wokat och varsin skål ris. han är ung (runt 25), ambitiös (jobbar 10-12 timmar varje dag)och har ett "bra" jobb (på McKinsey). å så e han kines förstås.
vi kom att prata om just det här med livsmål. work to live or live to work? kom snart fram till att jag tillhör den förra (även du, min cg?). han däremot, som så många kineser, vill arbeta stenhårt under ett 20-tal år för att sedan sätta sprätt på sina surt förvärvade slantar.
vet inte riktigt varför jag berättar det här. storyn har så vitt jag kan se ingen poäng. vi (jag och min kinesiska vän) har så olika sätt att se på livet. ibland får jag för mig att han faktiskt har rätt. min vän tycks aldrig lida av din livs/karriärsångest (en även för mig ständig följeslagare). han ligger i och tuggar på, vet vad han vill, har ett mål. vi må vara "fria" på så sätt att vi inte slavar bort halva våra liv på jobbet, men vi är nog ändå vår egna beslutångests fångar... eller?
För vissa skänker det där målet ett Mycket betryggande ramverk. De vet vad de vill, och det finns inte Så många vägar att nå dit. Frågan om Vad man bör göra med sitt liv är besvarad. Frågan om Hur man ska göra det, följer ibland - men inte alltid - av målet. Big business, och folket som arbetar inom det, har ofta rykte om sig att vandra över lik för att få profiten de vill ha. Tänk "Wall Street";) Nuförtiden finns det dock fenomen som "social corporatism", etiska fonder, etc som på något sätt borgar för att det finns alternativa, ansvarstagande sätt att fixa pengarna.
Vart ville jag komma? Jo, att frågan om Hur man lever sitt liv fortfarande är viktigare än vad man lever på. De är ofta beroende av varandra, of course: om jag skulle vilja bli världshärskare så är risken ganska stor att jag skulle leva på ett sätt som skadar både andra människor och mig själv; om jag vill trampa högre på karriärstegen så är risken stor att jag får ägna - som din vän - ganska många timmar av dagen åt idiotarbete för att nå dit.
Var och en får bli salig på sin fason. Din vän är fokuserad på det han gör - kanske till och med till den grad att timmarna han arbetar vägs upp av all tid han sparar på att INTE ha beslutsångest ;) - and that's all good. Hans filosofi om att arbeta hårt för att sedan spendera hårt är på ett sätt en sund filosofi/strategi, förutsatt att han verkligen sätter sprätt på slantarna ohindrat - det är väl på något sätt det ultimata uttrycket för att pengarna i sig inte har något värde? Om det betyder att han kommer slita ut sig, korrumpera sig själv och andra, för att kunna ha råd med diverse prylar vid pensionsåldern, så tycker jag inte den vägen är värd att vandra. It's all about how you do it, man!
to sum up: vägen är målet...vilket inte betyder att det skulle vara fel i sig att leva la dolce vita från 50 och framåt.
om man gör det bästa av situationen man befinner sig i, så borde man slippa det mesta av beslutsångesten, om man har någon.
the daily teachings of dalai cg will go into recess. that's all folks!
trots dalai cg:s självvalda exil från ämnet måste jag fortsätta diskussionen ännu ett kapitel. för poängen med min story, tror jag, är just hur västerländskt bortskämda vi är med vår "livsångest". skälet till att min vän väljer det liv han valt är inte att han är en skrupelfri-wallstreetsträvande-livvandrare. han lever så då han, precis som nästan alla kineser äldre än 20, levde enkelt, fattigt, då han var liten. allt han känner till är det faktum att med de pengar han nu tjänar kan han göra saker han aldrig fick tillgång till då han var liten. inte bara det - han kan även ge en stor del av cashen till sina föräldrar, som annars inte skulle ha mycket med tanke på kinas magra pensioner.
så, min slutsats är denna (och den är ganska hård): det är ok för oss att välja att leva det "intressanta", "sköna" och "livsbejakande" liv vi väljer då vi skyr karriär och pengar. men fan ta oss om vi går runt och har ångest för det!!! :D
Jag haller med dig mannen!
Men om jag far utveckla... sa har jag fa klara mal med mitt liv, vilket inte var huvudpoangen med mitt resonemang (som kanske blev lite rorigt, I confess). Vad jag sarskilt syftade pa ar hur manniskor tacklar en given situation/ givna forutsattningar. Folk kan vara rika, fattiga, med klara mal eller helt forutan - det viktigaste ar vad de gor med sina tillgängliga materiella och andliga resurser. Om din van kampar for att fa det battre, for att kunna kopa saker han aldrig kunnat forut, sa ar det ett mal som i sig ar ...neutralt, understandable. Men fran mitt resonemang sett, sa ar det intressantare om han till exempel lar sig mesta mojliga fran det han gor, tar hand om sina foraldrar pa vagen, arbetar med schyssta och rattvisa metoder (hard, tuff stil dock ok), och att han i allmanhet ar en schysst snubbe.
Mot bakgrund av ovanstaende sa maste jag poangtera att det inte finns nagon naturlig motsats mellan intressant-skon-livsbejakande och karriar-pengar, sarskilt inte for oss (du, jag och alla andra beslutsangestladdade from the neighbourhood). Vi maste inte nodvandigtvis valja. Men nog fan finns det battre och samre satt att kombinera de tu pa. Att sla sig fram urskiljningslost, att kopa pa sig statusprylar for att imponera, valtra sig i lyx - bara for att man kan ? ar?inte bra. Att dela med sig, utvecklas (let?s keep it general), och ta ansvar?ar daremot battre.
Specifikt vad galler knyta upp angestknutar: Livet kommer aldrig bli perfekt, vi kommer aldrig uppfylla alla drommar och ideal, och vi kommer alltid drabbas av motgangar och forlust. Om vi accepterar det, sa tror jag ratt mycket av angesten forsvinner. Gora sitt basta, aim to be good ? that?s the recipe.
Mycket tankar, de flesta känner jag igen hos mig själv. Karriär är möjligtvis självförverkligande men för många ett slit för publiken. Pengar man inte hinner använda, försummade relationer...gör det en lycklig att ha en lycklig karriär? Vet inte, kanske vissa kan känna så. Familj, relationer, kärlek, tokigheter, humor, långa samtal om livet, vin och dans lixom...kör på det! verkar som det bästa beslutet i livet ;o) Jag har bestämda steg ditåt, seriöst som attans:o)...även om vägen för tillfället grusats av fallande relation och kaosförändring...Ha en underbar jul och ett gott nytt år!
Tusen julakramar
M: Well, right back at you! Kollade precis in de senast inlagda bilderna på er bildblogg och blev riktigt imponerad. Det finns väldigt mycket att se där ute!