En kväll på operan. Med mera...

Gick just igenom några gamla bilder - visade dem för en kompis - och fick trevliga flashbacks från en svunnen tid. Of course, det är ju som man säger: det är de trevliga stunderna som man kommer ihåg. Tillvaron i helhet, inklusive bad times and feelings glöms bort. Men när man är långt borta i främmande land så är skönt att ha de goda minnena tillhands. Blev med ens väldigt sugen på att gå ner på kontoret och skriva lite, ladda upp några av dessa bilder - vilket jag kan göra under tiden, vänta lite...............................så ja, tillbaka, blev visst lite många bilder med tanke på den långsamma uppkopplingen här, och kanske borde de ha sorterats mera, men what the hell, kan man göra senare.

Det är söndag idag, och djävligt varmt. Sitter i mitt förhållandevis svala kontor - om 25 grader med 95 % luftfuktighet kan räknas som svalt - och tänkte försöka förbereda mig för onsdagens möte. Jag är ganska nervös för det, en del som står på spel, en del som ska bevisas. Jag måste inte minst bevisa för mig själv att jag klarar av UNV och information manager på ett tillfredsställande sätt - så skriver lite anteckningar, gör några slides. Eller ska göra det, senare.

I fredags var vi på opera (!) i Pitsundas kyrka (bild borde finnas på fotosidan, under "Abkhazia" - bilden inte min, inte tagen i fredags). En abkhazisk förmåga har gjort sig känd i Ryssland och beslutade sig för att åtnjuta her people nöjet av att höra henne sjunga. Alls inte dåligt och lagom publikbefriande; Schuberts "ave maria" och några andra operadängor som jag inte känner till namnet på avklarades på 3-5 minuter/sång. Dessutom hade hon med sig en rysk Primadonna som uppenbarligen var världsberömd - hade klarat av La Scala och hela köret, the real Mckoy so to say. Det var en fin föreställning. Och just det, jag träffade på ytterligare en beauty. Presenterades till en niece till en snubbe som jobbar på AIS (UNDPs och min partner i informationscentrum-projektet). Abkhaziska i exil, perfekt behärskning av engelska, studerat i Holland och har en bästa kompis som var svenska, jobbade inom det något vaga området "hospitality" (turism, hotell) och var absolutely striking. Tyvärr, antagligen på grund av den sistnämnda egenskapen, så var det enda jag fick ur mig när vi blev ensamma: "it's too hot in there" (syftandes på kyrkan och föreställningen som jag - efter henne - precis gått ur från) varmed hon (med värme) svarade "yes, too hot" och jag fortsatte min gång, förbi henne, för en nyfiken, obesvärad titt på kyrkans gavel som jag alls inte var intresserad av . Min senare återkomst ledde till inget annat än förstulna blickar (som möttes, iaf en gång, till mitt stora nöje), eftersom flera människor - män, inklusive hennes bror - hade kommit till samma slutledning som oss: "it's too hot in there". Det kändes lite grann som ett förlorat tillfälle, även om det som förlorades i sammanhanget endast var utsikterna till ett längre samtal och något mindre förstulna blickar. Why not "it's getting hot in there, SO take of all your clothes"? - Aj, too far, det hade jag naturligtvis inte in mind, det jag däremot snarare tänkte på var attityden. (Attityden som till exempel är ganska prevalent i "Entourage", rekommenderad och donerad av A., med ett ganska högt underhållningsvärde) Vad jag vill ha sagt är att man kanske skulle ta och våga lite mer? Våga mer i och av stunden? Yes? Yes!

Jag tror jag har fått sting. Solsting. Inget makes sense. Allt är varmt. Kan inte andas. Måste svalka mig, nånstans. Höres!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback