CG Bloggin'

I know, jag skriver nästintill ingenting. Men det händer mycket här! Nej, det gör det inte. Inget som jag kan berätta om på bloggen i alla fall....hein, nudge, nudge, wink, wink. Men seriöst, det är inte så mycket nytt. Dock, jag har börjat ta en-timmes morgonpromenader. Excellent sätt att börja dagen på.

Hur som haver, jag har lagt till fler bilder på picasa, at http://picasaweb.google.com/cgerixon

I'm leaving on a jetplane for Sweden on the 7th. Do know when I'll be back again. The 18th. 1 dag uppbokad för kläd- och presentinköp. 2 dagar för bröllop. 4 dagar för diverse. Which leaves like 4 days to hang. Ohh, I want to hang. Christ, how I will hang.

Jaja, iochmed det här inlägget (och att jag tittar på det själv) så har jag 10,000 sidvisningar på bloggen! Hein!? How 'bout that? Synd bara att tar sån tid att sitta och uppdatera bloggsidan hela tiden ;)

Vårt koordineringsmöte är avklarat och det gick väl...inte precis bra. Ingen hade egentligen så mycket att säga, vilket resulterade i krampaktiga och (alltmer) svettiga försök från  IM (alltså jag) att få igång diskussion. "...Any feedback? Questions? Nothing? Anyone? Ahh, yes, X, you had something...aha, no, an itch...nothing to add then....Well, let's go on the next item, which is.... - date of next meeting... in two months! Good, good, then, if no-one has anything else, then ok... thanks for coming, see you. nex....yes!!? X - you....yes, of course, please supply yourself of the snacks and beverage...."

Well, jag fick åtminstone många kommentarer om min eleganta klädsel - kostymbyxor, blå skjorta och londonslips...ojojoj, what's the occasion? Vår capacity builder tyckte jag var jättesnygg. Dags att satsa på modebranschen istället ;)

En öl på staffklubbens veranda och en pratstund med, först, en som jobbar med mänskliga rättigheter här - kommer från Bulgarien och har levt halva sitt liv under Sovjets skugga. Det känns märkligt och är otroligt intressant att komma i så nära kontakt med någon med liknande erfarenheter. Jag fick till exempel reda på att fastän Bulgarien som satellitstat var lika mycket under kommunistoket som länderna inom Sovjetunionen, så fanns rätten till att äga sin egen fastighet (vilket jag iofs har för mig kunde förekomma inom SU också...?). Hursomhelst så bodde han kvar i samma lägenhet som hans föräldrar haft tidigare och deras föräldrar innan dess, innan världskriget, och lägenheten var of course, ganska schysst. Med utgång från det, well jag vet inte vad jag vill ha sagt, bara det att i samtalet med honom så kunde jag associera till något som annars skulle stannat kvar på ett...teoretiskt/imaginärt plan. Kommunisttiden och dess vedermödor; folk som gick från glad kapitalism  till svårmodig planekonomi (totally unfair egentligen, men det är iaf en bild jag haft i huvet) och fick sina egendomar konfiskerade i vissa fall, medans andra klarade av att rädda något kvar; jag tänkte mig en 20-talslägenhet med mycket musik, konst och böcker, som gick över i en tid med förtryck av frihet, individualism, för att nu kommit in i en tid av resurrection. Snubbens familj bor i New York men har kvar lägenheten i Sofia som bas, samt en (inte lika romantiskt smickrande) condo längs kusten. Inte för att jag egentligen fick några av mina fantasifulla fördomar infriade - vi snackade i rätt allmänna termer och kom inte in på vad familjen egentligen hittat på med tidigare, särskilt inte innnan kommunisttiden - men själva känslan av att vara där jag är, med möjligheten att träffa och faktiskt prata med folk om liknande erfarenheter var schysst.

Vistelsen på staffklubbens veranda fortsatte och kom i slag med en konsult som är på ett veckouppdrag i SUK för att styra upp kommunikationer (let's keep it on vague terms). Pensionerad snubbe från England som numera var ledare för ett konsultföretag i branschen, med uppdrag för både privata företag och FN. Han spenderade ca 5-6 månader utomlands - frugan klagade på att de aldrig hade semestrade nuförtiden - och gillade sitt jobb väldigt mycket. Planen efter ABK var ett jobb i USA, nånstans, efter vilket han och frun skulle ta en tripp till Miami och från där (det här kan ha varit ett projekt för framtiden, come to think of it) tura sydöstra delen av landet med en RV (CG: "well, I know that the C [!] stands for caravan, but what about...."[!!!]; RV = "Recreational Vehicle" som britten förklarade för mig, alltså en husbil). Orsaken till att jag säger det här...well, c'mon, snubben verkade riktigt nöjd över sitt tidigare och nuvarande liv och även om det säkerligen var långtifrån det, så lät det riktigt bra i mina öron. Att kunna kombinera ett intressant liv utomlands - nya möten, nya inputs, personlig utveckling - med en bas, en trygghet i den miljö som man känner till allra bäst, där man har de bästa vännerna, sina rötter (skånsk mylla;)), är något som jag väldigt gärna skulle vilja göra.

(Och som en parantes till ovan: brittens företag hade fem anställda, två av vilka var nere i Brunei på ett tvåårskontrakt - uppdraget: att se till att shejkens personliga mobilsystem fungerade som det skulle. Get outta' here!)

Gick just igenom några gamla bilder - visade dem för en kompis - och fick trevliga flashbacks från en svunnen tid. Of course, det är ju som man säger: det är de trevliga stunderna som man kommer ihåg. Tillvaron i helhet, inklusive bad times and feelings glöms bort. Men när man är långt borta i främmande land så är skönt att ha de goda minnena tillhands. Blev med ens väldigt sugen på att gå ner på kontoret och skriva lite, ladda upp några av dessa bilder - vilket jag kan göra under tiden, vänta lite...............................så ja, tillbaka, blev visst lite många bilder med tanke på den långsamma uppkopplingen här, och kanske borde de ha sorterats mera, men what the hell, kan man göra senare.

Det är söndag idag, och djävligt varmt. Sitter i mitt förhållandevis svala kontor - om 25 grader med 95 % luftfuktighet kan räknas som svalt - och tänkte försöka förbereda mig för onsdagens möte. Jag är ganska nervös för det, en del som står på spel, en del som ska bevisas. Jag måste inte minst bevisa för mig själv att jag klarar av UNV och information manager på ett tillfredsställande sätt - så skriver lite anteckningar, gör några slides. Eller ska göra det, senare.

I fredags var vi på opera (!) i Pitsundas kyrka (bild borde finnas på fotosidan, under "Abkhazia" - bilden inte min, inte tagen i fredags). En abkhazisk förmåga har gjort sig känd i Ryssland och beslutade sig för att åtnjuta her people nöjet av att höra henne sjunga. Alls inte dåligt och lagom publikbefriande; Schuberts "ave maria" och några andra operadängor som jag inte känner till namnet på avklarades på 3-5 minuter/sång. Dessutom hade hon med sig en rysk Primadonna som uppenbarligen var världsberömd - hade klarat av La Scala och hela köret, the real Mckoy so to say. Det var en fin föreställning. Och just det, jag träffade på ytterligare en beauty. Presenterades till en niece till en snubbe som jobbar på AIS (UNDPs och min partner i informationscentrum-projektet). Abkhaziska i exil, perfekt behärskning av engelska, studerat i Holland och har en bästa kompis som var svenska, jobbade inom det något vaga området "hospitality" (turism, hotell) och var absolutely striking. Tyvärr, antagligen på grund av den sistnämnda egenskapen, så var det enda jag fick ur mig när vi blev ensamma: "it's too hot in there" (syftandes på kyrkan och föreställningen som jag - efter henne - precis gått ur från) varmed hon (med värme) svarade "yes, too hot" och jag fortsatte min gång, förbi henne, för en nyfiken, obesvärad titt på kyrkans gavel som jag alls inte var intresserad av . Min senare återkomst ledde till inget annat än förstulna blickar (som möttes, iaf en gång, till mitt stora nöje), eftersom flera människor - män, inklusive hennes bror - hade kommit till samma slutledning som oss: "it's too hot in there". Det kändes lite grann som ett förlorat tillfälle, även om det som förlorades i sammanhanget endast var utsikterna till ett längre samtal och något mindre förstulna blickar. Why not "it's getting hot in there, SO take of all your clothes"? - Aj, too far, det hade jag naturligtvis inte in mind, det jag däremot snarare tänkte på var attityden. (Attityden som till exempel är ganska prevalent i "Entourage", rekommenderad och donerad av A., med ett ganska högt underhållningsvärde) Vad jag vill ha sagt är att man kanske skulle ta och våga lite mer? Våga mer i och av stunden? Yes? Yes!

Jag tror jag har fått sting. Solsting. Inget makes sense. Allt är varmt. Kan inte andas. Måste svalka mig, nånstans. Höres!

Mmm, det var ett tag sen jag hörde av mig - till trots välvilliga ambitioner till en början. Har inte riktigt fungerat som jag ska senaste tiden, med vissa anpassningsproblem och allmänt hängig under tropisk hetta och fukta. The horror, the horror of tilltrasslade lakan som snärjer sig kring fuktig kropp , mygg i skytteltrafik inom retsamt hörhåll (bssss....bssss.....bssss) - svårfångade jävlar - och efterföljande (sömn)druckna morgnar. Men, detta om detta. Jag förstår hursomhelst att även om mina väderproblem kan få viss empati från ett värmeslaget Sverige, så lär mina upprepade blogginlägg i ämnet snart bli uttjatade.

Jobbet rullar på, med vissa problem att få info centrumet rullande med dynamisk fart. Big meeting nästa vecka. Och snart web-site aktiv. Men annars allt som vanligt.

Jag tror jag har sett den vackraste kvinnan...jag någonsin sett. Settle down, alla beundrare, jag är inte bortlovad än ;) Hon är i min ålder, svart hår, med grace (walks like an angel), skönhet, två ungar och en svartsjuk abkhazisk äkta man. Så, admiration from afar! Jag börjar dock  bli, till trots min objektifiering av en person jag knappt känner, outhärdligt irriterad med den rådande macho-kulturen här. Om en snubbe rör en annan snubbes snubba, om än bara i dans, så ska ärmarna rullas upp. Om en snubba är skild, hoppar över skaklarna, eller ens bara pratar med en annan utöver det artighetskutymen kräver, så blir hon gärna utstött. Det är ok för männen att hångla upp en besökande ryska, men för kvinnorna att hänga med en turist av motsatt kön....- nejnejnejnej. Vaktstyrkor av kusiner, bröder och pojkvänner kring det flickbehängda dansgolvet, ser till att inget otillbörligt sker. Jag pratar inte av egen erfarenhet - jag hänger mest på rummet mitt - men att bara känna av det korkat stolta sinnelaget hos vissa här gör en förbannad (och frustrerad).

Det finns givetvis fördelar med en sånt här system, typ tryggheten av att veta vad man är och hur man ska bete sig, men just nu befinner det sig hursomhelst inte i balans. På andra platser (vår gender-specialist gav sitt hemland  Armenien som exempel) så hålls liknande familjestrukturer hjälpligt, ytligt på plats samtidigt som prostitution, trafficking, etc. ökar i proportion med ekonomisk utveckling och dubbelmoral. Och även om det än så länge hycklas ganska lite i ABK; man måste t.ex. ta sig över till andra sidan gränsen för att förlusta sig med förtappade flickor, så befinner samhället befinner sig naturligtvis, as always, i en förändringsfas. Snabba pengar, snabba bilar ses redan som det omedelbara uttrycket för lycka. Utan ett demokratiskt, kritiskt granskande samhälle som kan dämpa åtföljande rovgirighet, så lär en macho-kultur följas av en annan, sämre, utan stolthet whatsoever. Därmed inte sagt att det inte finns undantag; några NGOs som arbetar för det civila samhällets uppbyggnad, studenter på (förhoppningsvis) tillfällig sejour på utländska universitet, välmenande biståndsarbetare - upplysning kring hörnet.

Kom just in fran en loptur och det kanns bra. Losslappta endorfiner, en kall lask och en titt i mejlboxen som presenterar bra kritik av en rapport som UNDP i Georgien har gjort (sjalv bidrog jag ingenting, men man ar val del av teamet :)), gor att en ganska valgorande nojd kansla infinner sig. Tankte tom efter detta inlagg ta och satta mig ner och lasa den dar rapporten. Sen middag och film ikvall, business as usual i SUK, ABK.

Cikada/or? - Finns ordet pa svenska? En slags syrsa, yes?  Hur som helst hors ett standigt, massivt gnissel fran dem, natt och dag, speciellt i vart tradtata compound. De ar langtifran irriterande, bidrar tvartom med lite liv, tropik och exotism (det senare satillvida att de inte fanns under min forra vistelse i ABK). Myggor finns det ocksa ganska gott om, overraskande aggressiva och oradda dartill - eftersom de snarare ror sig som enskilda spejare an i bataljoner. Luften ar tung, (tankte saga fuktig, vilket den ar, men det fick mig att tanka pa sand, och att kvinnan ar ung ;), svart att andas och svart att tanka. Innan den nojda kanslan forsvinner ska jag ga och ta en dusch, utan att ha sagt sa mycket. 

Har forresten ocksa stort noje av all film och musik som jag fick fran nagra av er darhemma. Spank you very much. 

Nu är det fredag och jag fortfarande inte kommit igång på allvar. Säg det inte till någon. Men jag ska ta helgen och studera lite. Just nu gör jag mig faktiskt lite jobbiga associationer till studietiden. Samma inertia, kolla på dn.se istället för att skriva den där pm:et man egentligen ska, skjuta upp saker, för att få det mångfaldigat igen lite senare. Men undan för undan så blir det mer. Efter ett par månader kommer jag vara unstopable igen ;)

Hur det blir med bloggande får vi se. Det skulle vara kul att skriva lite mer, än mer vardagslikt och lite mer oövertänkt, sådär som toppbloggarna gör - men jag vet inte om det bär sig. Som sagt, frånsett några highlights här och där, så är det basic skrivbordsarbete jag håller på. Ofta inte särskilt spännande, och säkert lätt hänt att man driver in på annan navelskåderi. Hur skulle det kännas att skriva, och läsa: "Idag skickade jag ut ännu en påminnelse om möte. Folk svarar inte och det är så frustrerande. Åh, vad frusterande det är. Om ni bara visste hur frustrerande det är. Asså, jag - Carl-Gustaf - är också en person, inte bara namn, inte bara en volontär. Jag har också känslor. Jag blir ledsen när folk inte svarar. Jag blir så ledsen. Varför kan inte folk se mig  för den jag är. Älska mig för den jag är?" - varje dag? Ni skulle också bli trötta på det, I think. ;)  Nej, seriöst, no offense till bloggkulturen. Det är sjyst grej, skön ventil för de hoppfulla som de frustrerade. Och jag inte är speciellt frustrerad. Jag ligger i mitten. Always in the middle lane, crusin' along. But doin' the needful, jumping the fence. Mina äventyr kan ni numera titta på under följande länk:

http://picasaweb.google.com/cgerixon

(de flesta bilder är från Sverige än så länge)

Sista färden har gjorts - jag är i Sukhumi. Nytt rum på hotellet - som naturligtvis inte var städat - men kontoret är som förr. Folket här verkar lite nere - vädret den senaste månaden har varit regn, regn, regn. Snart säger de  dock att det ska komma sol, sol, sol. Fast det har de sagt sen jag kom hit i januari. Stimmt nicht das. Hoppas att jag själv kan komma på lite nya vanor, som gör både mitt professionella som mitt fritidsrelaterade liv bättre, effektivare, mer avslappnat kryddat med mer skärpa.  Tänkte t.ex. ta och springa ut en tur i stan. Det blir nog bra. Så kör jag på med jubbet på allvar imorrn.

I have arrived. Klockan 04.18 i morse blev jag trott och dann hamtad fran TBI flygplats. Hade lite svart att komma till somns - mina tankar gick till av manga av er darhemma - och har sovit till nu. Jag tror dock att jag snart kommer vara on track, fixar kontrakt imorrn, flyger till SUK pa onsdag. Flygresan var bra annars och hann med en timmes spatsertur i Wien under mellanlandningen. Kande mig lite grann som Ethan H. i ..."Before Sunrise" (eller After Sunset???), minus da Julie. Tog en korv och lyssnade pa en live klassisk gatuforestallning. Kande att det har med att vara i transit kan vara riktigt bra och spannande, fast kom val ocksa till insikt att det oftast ar rattt trottsamt. Naval, det ar laget som det ar. Misstanker att jag kommer med nagra fler blogginlagg framover.

Time is on my side again - jag kommer tillbaks imorrn, ganska tidigt.

Själva vattenfallet är bakom mig, men området i sig är fortfarande vackert. Ligger ca 50 m in från vägen - som i sig nästan bara används av minröjare. Det finns en naturlig orsak till att själva vattenfallsbilden inte är med. Jag lekte "Greystoke" och tog mig ett bad...utan badbyxor! ;) En av totalt tre liknande magnifika sajts jag såg i helgen. Har börjat återupptäcka paradiset.

Först av allt: återigen lyckönskningar till alla därhemma som har fått, ska få barn, eller gör andra familjeskapande förberedelser, som typ giftermål. Jag är borta 4 månader och allt verkar hända. Första vågen är här. Jag hoppas att min första åtminstone kommer med er andra, eller tredje.

Apropå våg så tog jag mina första riktiga sommardopp i helgen. Yes, det var min övergång, det. Mitt liv för tillfället kretsar kring länge efterlängtat väder, vid den synnerligen lämpliga tidpunkten 20-21 maj, efter avklarad invigning av informationscentrum. Senaste veckorna har varit hellish, med alltför lite tid till roliga sysselsättningar. En och annan karaoke-kväll, ja till och med African Night häromveckan, har inte varit nog. Stress is no fun. Man presterar visserligen, men har så lite energi till övers att de saker som egentligen får en att go on får stryka på foten. De senaste veckorna har dessutom någonting hänt med min kod för att göra international calls - därav få samtal hem. Sorry for this. Men efter invigningen, även om det kvarstår en hel del att sätta i rullning, så ska det bli bättre. Och dessutom, of course, hemkomst, om mindre än 4 veckor.

Remember referenser till ryska turister i tidigare inlägg? Well, de har börjat komma nu - oftast släktningar till den ryska fredsstyrka som sedan konflikten stationerat sig kring den bästa beachfronten i Sukhumi. Stan i sig lever upp på sommaren och allting tycks skönare, no matter förfallna, igenväxta byggnader. Folk får äntligen något att göra. Men trots allt finns spåren efter konflikten kvar, tillochmed på något sätt i folks uppsyn. Men inom det här området...christ, ryssar med familj, flanerades längs den rehabiliterade boardwalken, i shorts, sätter sig ner för att få sitt porträtt målet av en lokal artist, bakom grindar vaktade av ryska soldater. Det är en bubbla som skiljer konfliktzon från semesterzon. Önskar jag kunde beskriva det bättre, men med det plötsliga omslaget i väder och alla turister, så känns det här stället alltmer bisarrt. Det är något som inte stämmer.

askalas, svettig och dann i sluttampen på en hejdundrandes fest i fredags

Tupac - 2-pac: har ingen större koll på honom. Abkhazisk ungdom däremot...