Fredag kvall efter barkvall in Abkhazia
Idag arrangerade jag ett koordineringsmote, vilket - I am proud say - flot pa ganska bra. Nagra rok- och whiskyfyllda timmar senare sitter jag har och skriver ett inlagg lagom forfriskad. Jag har genomfort ett val spelat biljardparti med en tadjik, en abkhaz och en ryss, och forsvarat jamlikhetstanken i diskussion med den forstnamnde, och kanner mig aok. Men till trots, den overbryggande tanken in my mind reflekterar det min motstandare sa i samband med ett sidospar i namnda diskussion - "UN is the factory of lonely hearts". Om an jag valjer att fortsatta pa FN-banan, sa hoppas jag pa att bryta mot den devisen. Any suggestions on how to do it?
hm, svårt att bryta den trenden...måste ändå vara något för mig, bliviande familjeterapeut el dyl analyserande av andras kärlekar och brustna hjärtan. Jobba mindre så du hinner prata med/vara med de som stärker dig och ger dig flirtchanser...håll kontakt med de som verkar charmiga nog att duga. tja, mer fritid=endorfiner/energi=(livs)glädje =charmigt=blivande livskamrat snart funnen.Det var dagens tips o trix :o)
hm, svårt att bryta den trenden...måste ändå vara något för mig, bliviande familjeterapeut el dyl analyserande av andras kärlekar och brustna hjärtan. Jobba mindre så du hinner prata med/vara med de som stärker dig och ger dig flirtchanser...håll kontakt med de som verkar charmiga nog att duga. tja, mer fritid=endorfiner/energi=(livs)glädje =charmigt=blivande livskamrat snart funnen.Det var dagens tips o trix :o)
Min far hade två råd att ge innan jag flyttade hemmaifrån 1: Kan du välja kompisar att festa med, välj alltid de som är kortare än dig, då ser du alltid själv lite mer sofistikerad ut även om du mot förmodan skulle råka bli lite rund under fötterna. 2: Är du intresserad av en flicka spana in hur hennes Mor ser ut, där har du flickan om 25 år..
Vet inte om det hjälpte nåt..Har inte hjälpt mig när jag tänker efter..
/Simon
Visa ord från er båda. Det avgörande problemet dock, för FN-anställda överlag, ligger nog snarare i att behålla partnern - behålla gemenskapen - än att hitta den. Många subkomponenter i det här: Om man har familj hemmavid så lär man se den max sammanlagt 2 månader, vilket - även med internet, telefon, etc - ger alltför mycket trängtan; om man hittar någon man gillar på en plats (från lokalbefolkning), så är det inte säkert att man på grund av kulturella och sociala skillnader kommer så väl överens på en annan plats och sammanhang; om familjen följer med en, så finns det en hel massa praktiska detaljer (skolgång, jobb för partner, etc) som kan ställa till det.
Eftersom jobbet är så satans välbetalt, speciellt för folk som kommer från utvecklingsländer, så är det lätt för många att välja bort ett normalt familjeliv. Pengar behövs för annat. Men jag ska inte säga för mycket. Det går att förena FN-liv och familj. Man måste försöka lite mer, antar jag; ibland prioritera bort karriär.
my god!! 2 månader per år...låter så förlegat och som ett snepigt sätt att leva sitt liv i längden. Man får i så fall nöja sig med att ligga med jobbet på nå vis. Få bekräftelse och ge sin kärlek till jobbet. Jag tror med vilja att man kan prioritera FN liv med familj. Beror på HUR viktig karriären inom FN känns...eller?intressant ämne!känns igen fr ett visst bröllop
tusen kramar
Hmm 2 månader per år.. Då hade jag nog personligen skippat det där med familj faktiskt. Känns som det inte är rättvist mot ens familj att göra något sådant, kan man inte närvara mer ska man nog avstå. Hur kul är det för en själv heller? Konstant dåligt samvete för att man inte är närvarande. Nej, ur min synvinkel står det nog mellan jobbet och familjen.. ivf under de ovannämda omständigheterna. Tur att man själv är kommunal tjänsteman, finns det någon mer bortklemad grupp när det gäller att kunna vara hemma med familjen? ;)
/Simon
Jag har det! Du får hitta en sådan där självutplånande 50- tals fru som ger upp hela sitt liv och identitet för att följa dig jorden runt och stryka dina skjortor.
Var hittar man en sådan? Kristdemokraternas ungdomsförbund?
/Simon
Well, jag tror för all del att det är möjligt att följa sin partner till vissa delar av världen om det nu är tvunget för jobb och karriär. Att uppoffra sig för något är inte fel. Men ge upp liv och identitet - ajajaj - kan inte ge upp identitet, funkar inte - nej, båda måste gilla att resa och ta tillvara på rådande situation. Såvida hon skulle göra det för min skull [mmm, how nice], så tror jag nog att det i praktisk mening skulle betyda att jag skulle vara tvungen att resa dit hon ville nästa gång. Ain't want no woman that does my saying all the time. I am such a man of the 90's ;)
Sjuksköterskor, Läkare..En tjej med ett sådant yrke kan nog jobba var som helst... Finns det ingen representation från Medecins Sans Frontieres i närheten?
Yes there is...men den sota tjejen har redan lamnat stallet ;)
Jag vet...har en ytterst söt vän som skulle passa tillsammans md dig. Skulle vilja föra ihop er...hmm, hon har nyss varit på resande fot med mig i sydamerika. Finns många bildbevis på henne på min blogg!är matematching ok eller?Kramar o ha en underbar semester/m
Vi far se. Just nu finns det dock en massa halvsöta tjejer i ABK som jag just can't leave vind för våg. Ett visst ansvar måste man ändå bibehålla, transit-tillstånd till trots ;)