Sista dansen på the Staff Club
Ikväll var det D & G på klubben. "Disco och Grande Marnier Moonwalk Cocktail Night" på UNOMIGs personalklubb. När jag kom förra året så var det där jag hade min bästa stunder. Dans, billig sprit, untouchable girls. It was fun. Det blev sämre med tiden - färre fester, färre folk vid varje tillfälle. Så här i efterhand ser jag en personlig vändpunkt i och med den vilda natten i oktober då jag råkade sparka hål i en av lokalens väggar. Det var en symbolisk början till det oundvikliga slutet. Misstänksamhet från ledningen. Jag tog det lite lugnare på dansgolvet. Samtidigt började vissa betalande medlemmar (snubbarna från UNOMIG betalar 10 dollar i månaden) klaga på att vi biståndsfolk inte bidrog till klubbens kassa. Inte så att det finns ett direkt kausalt samband mellan min fadäs och försämrad stämning, men allting råkade sammanfalla på något sätt. Jag vande mig vid jobbet, vid att bo på hotellet, umgås med folk på vanligt vis, att vara här. Jag antar att jag började ha lite tråkigt.
Slutet har kommit. I will leave in a few days och har antagligen upplevt min sista discokväll i Abchazien. Den var begränsad, jovisst, men en sista bild från stället har etsat sig fast.
Klockan är 23.55. Jag sittar och dåsar vid ett av borden. DJ:n spelar Cocker's "You can leave your hat on". En lokal tjej dansar med en snubbe från Tadjikistan. Hon dansar väldigt bra. Tadjiken låter henne köra sin grej och ett tag så är de i verklig symbios. Magik. Det känns som att jag betraktar typ avslutningsscenen i "Cocktail", eller någon annan film där vanligt, hederligt folk upphöjer ett ögonblick i sin vardag till absolut lycka, perfektion. Till vänster om dem står en något överförfriskad sydkorean, kvällen innan tre veckors hemförlovning, och övar på sin golfsving i musikalisk otakt. Till höger dansar en tjej som jag inte lagt märke till tidigare. Inte jättebra, men med mycket energi. Hon är ganska het.
Det blir midnatt. Jag säger hej då till några vänner, går ut och inser att jag kommer sakna stället.
Slutet har kommit. I will leave in a few days och har antagligen upplevt min sista discokväll i Abchazien. Den var begränsad, jovisst, men en sista bild från stället har etsat sig fast.
Klockan är 23.55. Jag sittar och dåsar vid ett av borden. DJ:n spelar Cocker's "You can leave your hat on". En lokal tjej dansar med en snubbe från Tadjikistan. Hon dansar väldigt bra. Tadjiken låter henne köra sin grej och ett tag så är de i verklig symbios. Magik. Det känns som att jag betraktar typ avslutningsscenen i "Cocktail", eller någon annan film där vanligt, hederligt folk upphöjer ett ögonblick i sin vardag till absolut lycka, perfektion. Till vänster om dem står en något överförfriskad sydkorean, kvällen innan tre veckors hemförlovning, och övar på sin golfsving i musikalisk otakt. Till höger dansar en tjej som jag inte lagt märke till tidigare. Inte jättebra, men med mycket energi. Hon är ganska het.
Det blir midnatt. Jag säger hej då till några vänner, går ut och inser att jag kommer sakna stället.
Kommentarer
Trackback