Uppföljning II
Känns som att jag har för lite tid att blogga. När man dessutom vill göra d bra, då blir det fel. Så, utan några krav på vare sig kvalitet eller kvantitet, here goes an inlägg about Tbilisi stay, förra veckan:
Först av allt, spacibo balsjoj till KtK för att ha logerat mig i sin magnifika trevåningslägenhet. Er gästfrihet kommer för alltid finnas kvar i minne. Jag är tacksam. Det är trots allt inte varje dag man får tillfälle att vistas i samma hus som en president. Yes, this is correct. Under min vecka i Tbilisi så bodde jag precis bakom parlamentet vid Rustaveli - huvudgatan i huvudstan - inte långt ifrån Freedom Square. Båda platserna var föremål för demonstrationer vid tiden för rosa revolutionen, som jag förstått det (har aldrig varit en expert på caucasus politics...or caucasus events, remind me again; how did I get this job?). Hursomhelst, presidenten bor precis bakom det här då, i en byggnad som vanligt folk bor i, vanligt folk som måste genomgå rigorösa säkerhetskontroller av vakter som ser till att inga bomber och dylikt smugglas in. Well, rigorösa och rigorösa, de ser till att kolla datorerna - varenda jävla gång man går in och ut ;) - så att de inte används i illasinnade syften. Anywho, my stay was nice. Mari, Maria och Linda, I owe you. Tyvärr kan jag inte återgälda tjänsten i Sukhumi (well, mitt rum är knappt 15 kvadrat, c'est comme vous voulez ;)
Maten! My god, the food in Tbilisi, kom att utgöra en återkommande höjdpunkt för min veckovistelse. Sushi, italian, chinese, burgers, mexican, kanske inte låter så fantastiskt för er där hemma, men inget av detta kan förtäras i Sukhumi. Jag gjorde det bästa och mesta av det som fanns tillbuds. Det enda jag saknade var köttbullar (jag vet, man åker ut nånstans och helt plötsligt skriver man om hur bra allt är hemma, och hur man saknar ting som man kunna vara förutan annars - sanning och säga, så klarar jag mig, men ändå, det finns någon slags ide som slår rot och producerar en viss längtan, kanske handlar det egentligen om saknad efter vänner och bekanta; trygghet...mmm).
Och så åkte jag till Gudauri på skidtripp. Min egentligen välvillige antagonist Ola - som spenderade en dag där vid annat tillfälle - vet vad jag snackar om: Skitfint där upp och förförande, men förödande sol. CG använder inte solskydd, no, no, så tre timmar på tre tusen meter gav mig en bränna out of this world. I slutfasen drabbades jag dessutom, antagligen pga ett ordentligt försvagat immunförsvar av....munsår, kysseplida, whatever you want to call it, som spritt sig lite varstans; it a'int pretty I tell you. (Must stay away from those sweet, honeytasting kisses ;) Misstänker dessutom att mina bedbugs har kommit tillbaka with a vengeance, sura för att jag lämnade dem för en vecka...
Apropå att lämna saker och ting, så kommer jag hem om ca två månader. D blir kanske lite jobb på mejeriet, jag vet inte. Dock hoppas jag på mycket sol, bad, fest, well, allt det där som jag tjatat om i tidigare bloggar. You miss me, yes?
Annars inget nytt härifrån. Jag stressar en smula på jobbet, förlorar sakta den enorma fysisk jag byggt upp under ett år på mejan, men är i slutändan ganska nöjd med vad jag håller på med här. Karaoke på fredagar (dock inte ikväll), ibland bastu, hike imorrn, the works. Våren etablerar sig. Snart kommer de ryska turisterna, sägenomspunna hos observatörerna ("...you should see the russian girls in string bikinis in the summer, Carl...heaven!") Well, I don't know about that. Ska iaf passa på att njuta av sol, bad och najs väder innan dess.
Först av allt, spacibo balsjoj till KtK för att ha logerat mig i sin magnifika trevåningslägenhet. Er gästfrihet kommer för alltid finnas kvar i minne. Jag är tacksam. Det är trots allt inte varje dag man får tillfälle att vistas i samma hus som en president. Yes, this is correct. Under min vecka i Tbilisi så bodde jag precis bakom parlamentet vid Rustaveli - huvudgatan i huvudstan - inte långt ifrån Freedom Square. Båda platserna var föremål för demonstrationer vid tiden för rosa revolutionen, som jag förstått det (har aldrig varit en expert på caucasus politics...or caucasus events, remind me again; how did I get this job?). Hursomhelst, presidenten bor precis bakom det här då, i en byggnad som vanligt folk bor i, vanligt folk som måste genomgå rigorösa säkerhetskontroller av vakter som ser till att inga bomber och dylikt smugglas in. Well, rigorösa och rigorösa, de ser till att kolla datorerna - varenda jävla gång man går in och ut ;) - så att de inte används i illasinnade syften. Anywho, my stay was nice. Mari, Maria och Linda, I owe you. Tyvärr kan jag inte återgälda tjänsten i Sukhumi (well, mitt rum är knappt 15 kvadrat, c'est comme vous voulez ;)
Maten! My god, the food in Tbilisi, kom att utgöra en återkommande höjdpunkt för min veckovistelse. Sushi, italian, chinese, burgers, mexican, kanske inte låter så fantastiskt för er där hemma, men inget av detta kan förtäras i Sukhumi. Jag gjorde det bästa och mesta av det som fanns tillbuds. Det enda jag saknade var köttbullar (jag vet, man åker ut nånstans och helt plötsligt skriver man om hur bra allt är hemma, och hur man saknar ting som man kunna vara förutan annars - sanning och säga, så klarar jag mig, men ändå, det finns någon slags ide som slår rot och producerar en viss längtan, kanske handlar det egentligen om saknad efter vänner och bekanta; trygghet...mmm).
Och så åkte jag till Gudauri på skidtripp. Min egentligen välvillige antagonist Ola - som spenderade en dag där vid annat tillfälle - vet vad jag snackar om: Skitfint där upp och förförande, men förödande sol. CG använder inte solskydd, no, no, så tre timmar på tre tusen meter gav mig en bränna out of this world. I slutfasen drabbades jag dessutom, antagligen pga ett ordentligt försvagat immunförsvar av....munsår, kysseplida, whatever you want to call it, som spritt sig lite varstans; it a'int pretty I tell you. (Must stay away from those sweet, honeytasting kisses ;) Misstänker dessutom att mina bedbugs har kommit tillbaka with a vengeance, sura för att jag lämnade dem för en vecka...
Apropå att lämna saker och ting, så kommer jag hem om ca två månader. D blir kanske lite jobb på mejeriet, jag vet inte. Dock hoppas jag på mycket sol, bad, fest, well, allt det där som jag tjatat om i tidigare bloggar. You miss me, yes?
Annars inget nytt härifrån. Jag stressar en smula på jobbet, förlorar sakta den enorma fysisk jag byggt upp under ett år på mejan, men är i slutändan ganska nöjd med vad jag håller på med här. Karaoke på fredagar (dock inte ikväll), ibland bastu, hike imorrn, the works. Våren etablerar sig. Snart kommer de ryska turisterna, sägenomspunna hos observatörerna ("...you should see the russian girls in string bikinis in the summer, Carl...heaven!") Well, I don't know about that. Ska iaf passa på att njuta av sol, bad och najs väder innan dess.
Kommentarer
Trackback