CG Bloggin'

Bear with me, friends and countrymen, I need to speak about tragedy, beauty and architecture again:

Skitbra väder idag, soligt omlott, dramatisk himmel. Jag tog en promenad från downtown Sukhumi mot campen jag bor i utanför stan. Äventyrslystnaden tog överhand och ledde mig astray på en fyra timmars sightseeing-tur över stans gator och torg. En gång måste det ha varit otroligt vackert här. Det finns väldigt många hus i (vad jag tror kallas) nyklassicistisk  och art nouveau-stil (kring sekelskiftet), som dessutom förgrenar sig i ett antal arkitektiska nyanser; Sukhumi och Abkhazien har alltid varit en smältdegel av kulturer - spanjorer, italienare, greker, ryssar, judar, armenier, svenskar (!) och många fler har varit här. Tänk er en stad där havet möter bergen; ett subtropiskt paradis med lummiga trädgårdar och hus med tinnar och torn, balustrader, fontäner, som i etapper, längs serpentinvägar, arbetar sig uppför berget till allt vackra vyer över havet i väst. Det kunde ha varit så fint, men det är så fruktansvärt förfallet - av krig såväl som neglect, vandalisering och stöld. Många hus dignar under sin egen tyngd i frånvaron av armeringjärn, fönster och dörrar, med fundament som är spruckna från jag vet inte vad - kanske granater och fysiskt våld (eller whatever makes stenväggar, stenbalustrader, gator krackelera...jordens rörelser)? Syntesen av bristande know-how och dåligt material, ibland dålig smak, skapar billiga kopior av ställen vars ägare har pengar till upprustning. Och för de flesta andra hus är det redan försent - de måste rivas.

Idag fick jag min första riktiga uppenbarelse/förståelse för vad kriget har ställt till med. Än så länge har jag i min ignorans inte märkt det i folkets sinne (även om jag heller inte befunnit mig särskilt mycket där the real shit is going on), men det gjorde sig fruktansvärt närvarande i dessa förfallna hus, ofta stämplade med hundratals kulhål. Det som har byggts upp under så lång tid med så otroliga resurser (this was, particularly before Soviet times, a playground for the rich); allt arbete och alla idéer som investerats i att så vackert utforma dessa hus; att det har kunnat förstöras så snabbt och lätt är helt enkelt fucking unbelievable.

Jag har varit här mer än en månad nu. Tiden går snabbt och arbetet mitt fortskrider långsamt, långsamt. Till trots vad som sägs ovan, så trivs jag fortfarande. Jag ser fram emot att tillbringa våren och (en del av) sommaren här. Och jag ser fram emot some good dancing, kaféliv, ölhävande och strandhäng i Sverige - civilisationen - i juni...