CG Bloggin'

Idag är jag sjuk - världens tillfälle att blogga. Jag antar att en del av orsaken till förkylningen  (ingen  fågelinfluensa as it is), är alla promenader - vandringar - som jag gjort genom under den senaste veckan.. Smoggen ligger tung över Shanghai och gör de flesta skyskrapor osynliga på någon kilometers håll. Trafiken utgör en dubbel fara på det sättet: dels släpper bilarna ut mängder med avgaser, dels utgör dess förare (i kombination med ganska korkade trafiklagar) en direkt hälsofara för den mindre uppmärksamme turisten. Tutan är det universella hjälpmedlet mot andra bilar såväl som fotgängare och störst går först. Det är inte precis med ro i sinnet som jag går ut på stan. Och det är naturligtvis inte meningen heller. Liv, rörelse, en skälvande, nästan bräcklig, storstadspuls föser fram mig;  stora paradgator med skyskrapor, McDonalds-restauranger och Louis Vutton-affärer (äkta varan) övergår raskt till ett old-fashioned kineskvarter med grod-fisk-kräft-kött-hund-fågel-grönsaksaffärer i små pittoreska, men slitna tvåvåningshus (som antagligen ska rivas nästa månad). Förändringen från det ena till det andra går så snabbt att man som turist inte förmår reflektera över den, annat än långt i efterhand, som nu. Sen jag kom till Shanghai har jag upplevt relativ stillhet, tid att tänka if you will, på tre platser:  i lägenheten (i och för sig inte vidare ljudisolerad, men IKEA-inredd med kolonialinspirerad interiör, heaven!), en lummig, trädkantad cafégata i närheten, knappt trafikerad, samt en liten övergiven passage i gamla stan som jag gick genom igår. Förutom dessa tre platser, badabing-badabom raka spåret i 220! Det funkar alldeles utomordentligt i det korta loppet, men jag undrar jag hur det skulle gå för mig att bo här en längre tid...

I like: känslan man får när man går genom äldre kvarter, relativt förskonade från skyskrapor och big city life, av att bli förflyttad till ett helt annat socialt och kulturellt system - totalt främlingsskap, total exotism (tänk er någon scen från "the Killing Fields", "Deer Hunter" eller "Full metal jacket", väldigt orättvis och stereotyp måhända, men för mig som aldrig upplevt något av Asien ligger såna bilder väldigt nära till hands); känslan man får på de stora turiststråken med alla skyskrapor, neonskyltar och reklam av att vara i sån där jävligt stor stad, där pengarna styr och energin flödar (hemskt om man inte har vare sig pengar eller energi, men imponerande för en första-besökare); att äta med pinnar är kul och, faktiskt, praktiskt, skitkonstigt att använda kniv och gaffel idag; att kolla på när kineser på nattklubb utan taktkänsla dansar; köpa dvds av bra kvalité för 10 spänn; samt naturligtvis den enorma gästfrihet som visas av min kinestalande vän OSCAR som tar med mig till alla konstiga platser och sajter dit inga turister annars färdas.

I don't like: försäljare (dvds, watch?) som är väldigt närgångna och ihärdiga; antalet tiggare på gatorna, ett nog så tydligt tecken på att den omedelbara, enormt snabba tillväxten i Kina inte bara är av godo, klyftan rika-fattiga är väldigt stor och blir bara större; as said - trafiken, luften, the shit; och till sist, le numero uno - att jag inte fattar språket, om man ska vara här en längre tid så måste det fixas (såvida man inte vill leva en otillgänglig "expat"-tillvaro, och bara gå på de finaste restauranger, ha privatbil och uteslutande engelsktalande umgänge).

Måste gå nu, äta och köra go-cart står på schemat. Måste bara säga att jag antagligen fått praktik i Abkhazia, (Georgien) från och med den 15 januari. Huvudstaden Sukhumi kallas "Paradise Lost" av många artikelförfattare - det är med bävan och enorm spänning jag ser fram emot 6 månaderna där..kanske.

hej